Från och med onsdag kommer vi dagligen fram till julafton bjuda på juliga tips här i bloggen. Kokböcker man inte bör missa, ätbara klappar, recept med julsmak och såklart juldukning. Vi värmer upp lite sakta, med diverse juligt som vi stötte på under helgens vistelse i Ekenäs.

Hos farmor och farfar fanns det ett gäng med miniatyrtomtar.

Och miniatyränglar.

En fet fisk låg på köksbänken och skimrade.

Röda äpplen i en skål är ätbart julpynt.

Vi tog en sväng via Emmaus för att bunkra upp med julgrangkulor i orginalförpackning och pappersstjärnor för en spottstyver.

På söndag bjöds det på lillajulsbrunch hemma hos Melker.

Vi frossade i hembakade semlor, våfflor och diverse godsaker.

Håller på att sortera och kategorisera i mina digra bildarkiv. Matbilder finns det allra mest av. Det är så tacksamt och lätt att fotografera mat jämfört med människor. Människor rör på sig och kan vara obekväma framför kamera, medan rädisorna bara ligger där och är fotogeniska.

Jag är en sådan där som bryr mig om hur det ser ut i skafferiet. Här lite fina förpackningar från förr.

Det finns snygga förpackningarna även nuförtiden, bara man håller ögonen uppe.

Ta nu exempelvis Euroshopper som ett exempel, deras nya stilrena grafiska profil som dök upp i somras är otroligt tilltalande och tar ett steg bort från dåliga blixtfotografier tagna på sunkiga maträtter med persiljekvist. När Magnus och jag hittade en burk euroshoppers champinjoner blev vi helt till oss, och gick genom hela affären på jakt efter mera av Euroshoppers förpackningskonst.

Gårdagens äppelleverans kom direkt från kusin Emilias gård i det djupaste av Snappertuna. En tredjedel skall jag förvandla till pajer för höstens alla tepauser. Resten får Magnus ta sig an.

Just nu är det bråda tider i familjen Lindroos-Lindström. Tidningar och böcker som skall i tryck, deadlines som skall hållas. Påpassligt nog har vi en ny ekologisk och tidsbesparande besatthet, som går ut på att undvika att småhandla i Alepan varje dag, se möjligheterna i ingredienserna som finns i skåpen och slänga bort så lite matvaror som möjligt . Bruna bananer och mjuka äpplen trycks in i muffins, ensamma rotfrukter i kylskåpet blir en mustig soppa och potatisen förvandlas till kryddstark pyttipanna.

Hela helgen har spenderats i Slowfood-filosofins tecken på Mangs gård i Ingå. Evenemanget var oerhört lyckat och flera tusen människor vandrade och handlade hela lördagen och söndagen.

Ungefär så här såg vår lilla utställning ut när den var färdig. Loppisdukningar, matfotografier och kokböcker.

I mitten av oktober ger jag ut en bok om loppisfynd (läs lite mer om den här), så jag passade på och förevisade hur lätt och billigt det är att duka enhetligt och snyggt med loppisfyndade kärl.

Här stod vi hela lördagen och söndagen och träffade folk; gamla bekanta och nya bekantskaper. Har varit så oerhört social denna helg att jag är alldeles utmattad en söndagskväll som denna. Hängde med Harriet från Marthaförbundet och Magnus. Och det hela avslutade med att bästa Frida och jag samspråkade lite i en mikrofon och jag berättade om matbloggen, kokboken och andra projekt.

Så här idylliskt såg det ut när Mary Kuusisto plockade fram sina plantor i en ljus veranda.

Hennes roliga växtskulpturer dök upp lite överallt.

Även Micha var på plats. Han sålde tofu som ingen annan.

Stod och betraktade detta långhalsade djur en god stund. Fin röd grimma, kanske ny nu när alpackan ändå skulle ut bland med folk.

Även detta långhåriga kreatur stiftade jag bekantskap med. Söt.

Denna fågel var fascinerande.

Hann aldrig handla något, men tog en titt på det digra utbudet i alla fall.

Och åt lite soppa.

Magnus hade gjort oerhört fina små visitkort för denna matblogg, alla tog slut.

Helgen avslutade med lite byteshandel, en Det stora suget mot en Djungelgurka, isört. Kokböcker kan man ju aldrig ha för mycket av.